Jag diskuterar röstteknik med en kollega på jobbluncherna ganska ofta. Vi är inte överens om allt men en sak vi båda kan skriva under på, är att det inte är en bra idé att ta in för mycket luft, vare sig vid sång eller tal.
Om man provar (extra tydligt vid tal) att börja med att ta in maximalt med syre, upptäcker man att det blir oerhört jobbigt att hantera all luft när man börjar låta. Man får svårt att ”hålla tillbaka den”. Vissa resonerar som så att ju mer luft man tar in, ju längre kan man ju sjunga eller tala utan att behöva ta ett nytt andetag.
Om man inte råkar vara utrustad med en supermuskulatur i magtrakten, likt en operasångare, ligger det väldigt lite logik i det resonemanget.
Ju mer du andas in, ju fortare vill luften ut och för popsångare, eller för folk som använder en medveten röstteknik för tal, är det smartast att andas in en mindre och således mer hanterbar portion luft. Annars blir trycket för stort.
När någon av mina sångare sjunger en relativt lång uppsjungningsövning, och inte klarar den, utan att behöva andas in i slutet, brukar jag föreslå att de ska tala den (utan att börja med en inandning) men med samma rytmik som vid sång. Då brukar eleven ifråga kunna låta dubbelt sålänge som när den sjunger. Och det utan att andas in nämnvärt mycket luft.
Det talar sitt tydliga språk. Andas in måttligt, så att det känns naturligt. Det är dagens budskap från röstbloggen!
David Sennerstrand