Rörfonation

Att för röstens skull bubbla med glasrör, slang eller sugrör i ett kärl med vatten.

Varför i sjutton ska man göra det?

Man kan i allafall lugnt påstå att var och varannan logoped sysslar med detta, och även en hel del röst- och sångcoacher. Det borde vara en fingervisning åt att det faktiskt är en ganska vettig sysselsättning.

Jag tänkte dela med mig av mina bubbelkunskaper i ett lagom långt och välavvägt inlägg.

Vi börjar med syftet. Varför är det bra och vad är det man tränar?

Avspänning
Andning
Fonation
Larynxhöjd
Ansatser
Resonans
Dynamik
Artikulation
Röstteknik (sång och tal)

Vad handlar det om egentligen?

Med mina elever, både tal och sång, arbetar jag (och de flesta andra sångcoacher) med motstånd. Eller kanske man hellre vill förklara det som: hålla tillbaka luftflödet, inhalarkänsla, sjung på inanding, håll det åt dig och så vidare. Begreppen är många för att få personen i fråga att förstå vad det hela handlar om.

Det är i varje fall detta motstånd som är själva grundstenen i röstteknik och på till exempel en sånglektion (om du nu varit på nån) kanske du känner igen att man ofta gör övningar med tonande V, J, Z för att få tag i denna (egentligen imaginära) motvikt till den utandning man sjunger, talar eller gör andra läten på.

Känner man ett hyfsat balanserat motstånd mellan luft ut och och luft in, (ungefär 5 enheter ut och 4 emot) är det troligtvis så att magstödet jobbar på bra och att man får kontroll över sin röst och sitt luftflöde. Är uttrycket för kraftigt blir rösten lätt pressad och gäll. Är ut och motkraft precis lika starka – blir det inget ljud överhuvudtaget.

Men tillbaka till poängen med att bubbla i rör. Varför är det bra?

Man har forskat på detta.

I en studie fick patienter med knutor på stämbanden bubbla eller göra mer traditionella röstövningar. Man undersökte hur stämbanden krockade före rörfonation och efter – och såg tydliga skillnader. Och förstås då åt det positiva hållet för bubblarna.

Motståndet, när man bubblar, gör att stämbanden krockar på ett mycket fördelaktigt och sunt sätt. Detta motstånd kan man få patienten/eleven att känna på andra vis (sångövningar till exempel) – men med ett lagom långt rör och bubbel i vatten kommer motståndet ”av sig självt”. Därför passar metoden nästan alla och är ganska enkel att ta till sig.

Resonansrörsmetoden är effektiv för både förebyggande röstfriskvård, röstträning och för folk som tampas med mer ihållande röstproblem. Det är det som gör den så himla populär och vid det här laget relativt spridd.

Hur gör man då?

Till att börja med ska rörets längd motsvara röstanatomin för olika röstfack:

Sopran/Tenor – 26 cm
Sopran 2/Tenor 2 – 26,5 cm
Mezzosopran/Baryton – 27 cm
Mezzoalt/Basbaryton – 27,5 cm
Alt/Bas – 28 cm

Man utgår från patientens vanliga taltonläge för att välja rör. De flesta patienter känner ”att det vibrerar i halsen” och att ”det händer något” vilket är ett bra tecken.

Hur djupt ska man hålla röret under vattenytan?

Vanligast: Rörets ända är 1-2 cm under vattenytan. Till exempel vid hyperfunktion, spänd röst. Målet är röstavspänning.

I övrigt beror hur djupt man ska hålla röret under vattenytan på: diagnosen, målsättning med behandling, behandlingsskedet och patientens förmåga att fonera i röret.

Hur ofta och hur länge man bubblar skiljer sig åt beroende på vad man har för problem eller vad man vill uppnå. Som utgångsläge kan ett pass till exempel bestå av en minuts bubblande följt av en minuts paus, upprepa 1-2 gånger. Repertera det hela 3-5 gånger jämnt utspritt under dagen eller vid behov.

Röret ska vara djupt ner (5-15 cm) då fonationstiden är 1 sek. Till exempel vid stämbandsförlamning, läckande röst. Målsättning: Överkompensation, typ pushing – övningar. Röret är bara någon mm under vattenytan, vid slutet av behandlingen av vissa röster.

Jag har själv varit rösttröst och bubblat en hel del genom åren. Resultatet är påtagligt. Den positiva känslan man får när stämbanden sluter sig efter några korta bubbelpass, i kombination med den röstavspänning metoden bidrar med, är svårslagen.

Det tål att påminna om att det här är kanon att syssla med även som förebyggande röstfriskvård och för allmän röstträning. Som vanligt både vid sångambitioner och för talrösten.

Skrivet i inspiration efter en workshop i rörfonation jag och mina sångpedagog-kollegor hade på Solna Kulturskola 2016 med Camilla Romedahl (leg logoped).

aWikipedia:

Resonansrörsmetoden är en röstbehandlingsmetod som används av bland annat logopeder och sångpedagoger.^[1]

Metoden förbättrar röstkvaliteten genom att den som vill förbättra rösten blåser i ett glasrör vars längd och tjocklek är anpassade efter röstens behov. Den ena änden av röret är nedsänkt i vatten, men rör utan vatten förekommer också.

Metoden utvecklades i Finland på 1960-talet av fonetikprofessorn Antti Sovijärvi.

Hur rörfonation fungerar är inte fullt klarlagt men forskning tyder på att vattenbubblorna modulerar stämbandsvibrationen och moduleringen av vibrationerna i glottis kan innebära en eventuell massage-effekt på larynx.^[2]

Röret kallas resonansrör i Finland, fonationsrör i Sverige och resonance tube på engelska.

Lax Vox är en liknande metod där patienten använder en plastslang. Metoderna har likartade resultat. ^[3]