Carl Stough – sångpedagogen som gav hopp till svårt sjuka patienter

Har upptäckt en något bortglömd sångpedagog med en förunderlig historia som är väl värd att dela.

Stough var en passionerad sångpedagog med en tydlig metodik. Han såg framförallt ett problem hos de sångare han undervisade. De andades inte ut tillräckligt länge och med tillräcklig kraft. Istället flämtade de in luften ytligt och oregelbundet lite här och där i sina sånger 

När Stoughs elever inte lyckades kontrollera och hushålla med utandningsluften, när de sjöng, blev rösterna instabila och svaga. Därför fokuserade Stough främst på att träna upp andningsmuskler, expandera lungorna och att maximera utandningslängden, på sina elever. Det lär ha lett till en stor förbättring på bara några få lektionstillfällen och han vann flera priser i körtävlingar med flera av sina körer. Framgångarna tog honom senare till New York där han undervisade stora sångare vid Metropolitan Opera.

1958 blev Stough uppringd av East Orange Veterans Affairs Hospital i New Jersey. Den här gången handlade förfrågan inte om att utveckla någons sångröst. Det var föreståndaren dr Maurice J. Small på tbc-avdelningen som var genuint nyfiken på vad Stough kunde åstadkomma med sina kunskaper som sångpedagog, för patienter med lungemfysem. I den obotliga sjukdomen förstörs lungvävnaden så att syreupptagningsförmågan försämras genom ett utdraget och plågsamt skeende. I början kommer andfåddheten som ett brev på posten bara av att du anstränger dig minsta lilla. Senare i sjukdomsförloppet kommer du att få hämta andan även när du vilar. Detta följt av ihållande hostattacker. Andningsfrekvensen ökar för de drabbade vilket leder till överandning. Kroppens behov av syre överstigs när de i högt tempo kippar in luften. Paradoxalt nog upplevs det som att syrebehovet ändå inte tillfredsställs. 

Carl Stough

Det Stough fick se när han kom till ett av rummen i sjukhuset i New Jersey var ingen vidare vacker syn. En drös av bleka sjuklingar som desperat låg och förgäves försökte mätta sin lufthunger genom verkningslösa syrgastuber, i väntan på döden. Och till det där rummet hade patienterna blivit inkörda i 50 år för att möta sitt öde. 

I Stoughs egen självbiografiska bok Dr Breath från 1970 kan man läsa om hans förvåning över vad han fick vara med om på East Orange-sjukhuset: “Jag hade i min enfald utgått från att alla åtminstone hade grundläggande kunskaper i fysiologi. Ännu mer naivt hade jag antagit att det fanns en allmän kunskap om andningens betydelse. Inget kunde vara mer fel.” 

Trots att Stough inte var någon läkare, utan en andnings-inspirerad sångpedagog, förstod han att sjukhusets metoder bara försämrade tillståndet för de sjuka. Det var inte svårigheterna med att andas in ny luft som plågade dem. De led för att de inte kunde andas ut den gamla syrefattiga luften. En viktig upptäckt för Stough var att vår viktigaste andningsmuskel, diafragman, var långt ifrån tillräckligt aktiv och fungerade dåligt hos patienterna. 

På East Orange-sjukhuset visade det sig, genom röntgen, att patienterna använde diafragman i minsta möjliga utsträckning. Andningsmuskler som inte använts på länge hade helt enkelt förlorat sin rörlighet. Det var det som var orsaken till den dåliga syresättningen och att patienterna inte längre kunde andas djupt. Och det var just den nöten som Stough skulle knäcka. Genom att under de två kommande månaderna lära de sjuka att andas djupt igen.

Patienterna förbättrade sin förmåga att andas ut längre genom en uppmjukande massage av andningsmuskler i hals, nacke och bröst. Genom att hålla andan några sekunder började diafragman röra på sig i större utsträckning. Vissa av de sjuka började kunna säga en hel mening utan att stycka upp frasen och kippa efter luft som de tidigare tvingats göra. 

För någon som är svårt sjuk i lungemfysem kan det verka hopplöst att förflytta sig i någon vidare utsträckning. En gammal man på avdelningen hade knappt kunnat gå över huvud taget, men klarade nu att ta sig upp för en hel trappa, skriver Stough i sin bok. För en annan patient, som bara kunde andas i en kvart utan syrgas, blev det nu möjligt att utan hjälpmedel andas i åtta timmar. En tredje hade lidit av sjukdomen i åtta år, men kunde nu lämna sjukhuset och ta jobb som sjökapten på en båt i Florida. Röntgenbilderna före, jämfört med efter, Stoughs speciella sätt att behandla patienterna visade på tydlig förbättrad lungkapacitet. Även diafragman hade blivit starkare. 

Detta gick stick i stäv med läkarnas allmänna uppfattning om vad som var möjligt. Vissa av dem var så skeptiska till Stoughs tillvägagångssätt att de inte ville låta honom fortsätta att träna patienterna. Genom en för tiden ny röntgenteknik, där diafragmans rörelse filmades, kunde Stough bevisa för alla att han hade rätt. 

Eftersom lungemfysem inte går att bota fokuserade Stough på att utveckla de partier av lungorna som ännu var funktionsdugliga. Under följande decennium anlitades Stough på många större sjukhus belägna vid Amerikas västkust. Med tiden insåg Stough att hans metoder fungerade även på patienter med flera sorters lungsjukdomar som astma, lunginflammation och bronkit. En stark insikt blev att alla hade nytta av att lära sig att andas rätt, inte bara de obotligt sjuka. 

Stough var en skicklig sångpedagog som tänjde rejält på gränserna för sitt yrkesområde. Han nådde fantastiska resultat med sina unika andningsmetoder. Däremot var han inte lika talangfull när det kom till att sprida sina kunskaper. Han höll inte föredrag. I och med att hans enda bok försäljningsmässigt floppade så förblev han, i relation till sina fantastiska resultat, en synnerligen anonym andningsinstruktör.

Källa: Breath – the new science of a lost art, Dr. Breath: The story of breathing coordination 

fyra förlängda utandningar – allt som behövs

Tänk dig för ett ögonblick in i en situation som kan framkalla rejält med stress och kanske till och med aggressivitet. Kanske känner du igen dig eller kan åtminstone relatera en aning till berättelsen som följer. Och vad har det hela med rösten och röstcoaching att göra? En hel del faktiskt som kommer att visa sig i slutet av det här inlägget. Och så kommer du få ett hett tips på nåt du kan prova för att bli kvitt jobbiga uppskruvade känslolägen i pressade situationer.

Du är först på ett strålande humör för att du har kommit ihåg att köpa Rooibos-te till din älskling. Förra gången kom du hem med grönt te och då var det inga glada miner. Men den här gången är du säker på att du köpt rätt och hon kommer att bli så nöjd.  

”Men det där är ju fel sorts Rooibos, det där är ju det där billiga äckliga från Lidl!” utbrister sambon när hon får syn på förpackningen. 

Du påpekar irriterat att det faktiskt ändå är Rooibos-te, och det är väl ändå det som är det viktigaste, att det är koffeinfritt, även om det kanske inte precis på millimetern är rätt sort.

Förläng utandningarna om du är ofrivilligt arg
LÄS MER

5 goda anledningar till att andas genom näsan!

Det finns fler skäl till att medvetandegöra hur du andas än du kan ana. Vi andas in 10-20 kg luft om dagen. Att tro att det skulle vara obetydligt på vilket sätt vi använder all denna luft, är därför ganska galet.

Vi undersöker hur man lättast får ner luften djupt i lungorna under en röst- och andningsworkshop i Motala. Näsa VS mun!
LÄS MER