Och så var den där energitömmande diskussionen igång. Igen. 

Just när ni står där och gafflar och irritationen börjar att eskalera så hör ni ljudet av något som får er att rysa. Och du förstår snabbt vad oväsendet kommer av.

Det är yngste sonen Hugo tre år, som vält ut ditt nyinköpta skruvset från Biltema, bestående av över 500 skruvar i olika längder och dimensioner. 

Du och din partner rusar skräckslagna till hallen. Där sitter Hugo. Och ser lycklig ut. 

Han ler åt sitt stordåd med att ha lyckats få ner precis varenda en av skruvarna vitt utspridda över hela golvet. 

Sambon fräser strängt: “Hur kunde du ställa skruvlådan på hallbordet, Hugo kunde ju ha gjort sig illa? Du borde ha ställt den i förrådet direkt!”

Nu är nervsammanbrottet nära. Det här är bara så lågt, vilka beskyllningar! Alla kan väl göra fel. Och Hugo mår ju bra. Det är ju jag, och ingen annan, som kommer få sitta halva natten och sortera in varenda liten skruv i sitt rätta fack, konstaterar du för dig själv samtidigt som du känner att ditt känsloläge skruvas upp.

Snart exploderar du. Vilken sekund som helst. 

De där signalerna i kroppen känner du igen från tidigare, i liknande situationer. Du kommer snart stå och gorma med ett röstläge så starkt att inte en granne i hela huset kan missa så mycket som en stavelse ens om de försöker. 

Men någonstans i bruset av alla arga tankar som far genom huvudet, så håller sig en kvar. Du läste ju nånstans om det här med andning, att 3–4 långa utandningar räcker för att göra bot på precis såna här uppskruvade känslolägen du befinner dig i just nu. 

Men du är bra nära att strunta i den där andningsövningen. Egentligen är det det sista du har lust med. Du tycker att du har haft all rätt att reagera. Det är ju så tydligt att det är du som blivit behandlad orättvist och respektlöst. 

Men ändå tänker du att som ett litet experiment kanske du ändå skulle kunna prova, för du är ju faktiskt nyfiken. 

Det tar emot. Men du bestämmer dig för att byta miljö och gå in i sovrummet. 

Hur var det nu? 

 Andas långsamt ut på ett /F/-ljud, genom munnen, under ungefär 5 sekunder, låt sen luften komma tillbaka in genom näsan (under ca 3 sek)  — repetera ett par gånger. Ena handen på bröstet och den andra precis under naveln för att checka av att andetagen känns i magen och inte uppe i bröstkorgen. Upprepa fyra gånger. 

Efter övningen känner du dig märkbart lugnare, och du tänker: är det så här enkelt? Ilskan finns fortfarande där, men det är som att inte hela du blir ett med känslan. 

Förutsättningarna för ett bra samtal ser väldigt mycket bättre ut än för bara en liten stund sedan. Adrenalinet har fått ett motgift.

Det hörs på oss hur vi mår

Den förlängda utandningen, som är det viktigaste av vad jag vill lära ut, kan göra underverk mot livets prövningar. 

Känslor speglar sig mer än i något annat hur rösten låter. Om vi känner oss stressade och obalanserade hörs det helt enkelt på oss, även om vi kanske inte vill erkänna det. Och kantig, sträng och hård röst smittar så lätt av sig.

Hur många känner inte igen sig i: Nu mår du bättre det hör jag på rösten. Du låter irriterad, det hörs? Du är nervös, jag hör det på dej?! Du låter glad, vad är det som har hänt? Och så vidare…

Att öva diafragman/lågandning gör oss bland annat mer välmående och trygga i många sammanhang och inte minst framför en drös åhörare. 

SÅ ÖVAR DU ANDNING Kolla in länken.