Att andas genom munnen gör stämbandens slemhinna torr. Genom näsan fuktas däremot luften effektivt innan den når stämbanden.

I resultatet av en studie från Northwestern University, Evanston, Illionois (Department of Communication Sciences and Disorders) framgår det tydligt att det är mer ansträngande att prata eller sjunga vid munandning jämfört med näsandning.

Minsta möjliga lufttryck (Pth) för att stämbanden ska kunna svänga ligger på en högre nivå om du andas genom munnen än genom näsan. Anledningen är att de helt enkelt svänger lättare vid fuktighet.

I Sverige jobbar en tredjedel med ett röstyrke. Det vill säga ett yrke där man använder rösten en hel del. Munandning är särskilt vanligt när folk: undervisar, talar starkt, sjunger eller motionerar. Att lära sig att andas genom näsan så mycket som möjligt skulle potentiellt sett kunna förhindra en hel del röstbesvär.

Många som provar att gå över till att ta så många av dygnets andetag genom näsan upplever förbättringar på mängder av områden. Men för att återgå till temat i det här inlägget, läs gärna Doktor Sanna Ehdins egna erfarenheter av näsandning vid tal.

Jag hade själv en mycket tydlig upplevelse av skillnaden mellan näs- och munandning när jag läste in en ljudbok. Första dagen blev det att jag andades genom munnen, helt enkelt för att den var öppen så mycket när jag talade hela tiden. Jag var enormt trött på kvällen, men trodde det berodde på all koncentration. Nästa dag andades jag i stället genom näsan, och var pigg och klar i huvudet hela dagen och även på kvällen. Det var ett väldigt tydligt resultat.

Sanna Ehdin Doktor i immunologi.

Om du vill fördjupa dig om hur man kommit fram till resultaten och hur testerna gått till , klicka på summeringen här under för att läsa hela studien.

Torra stämband kan också orsaka långvariga problem med halsont, heshet, överdrivet behov av harklingar och kronisk hosta.

Att andas genom näsan har långt många fler fördelar än att hålla stämbanden fuktiga. Ta en titt HÄR om du är nyfiken.

D.S