Att lära ut saker som tajming, närvaro och publikkontakt – avgörande egenskaper för att trollbinda – enbart genom text är som att försöka lära sig spela piano utan att öva på instrumentet.
Att få generöst med scentid är den snabbaste vägen till att bli mer bekväm i sina framföranden.
Att gå en kurs i improvisationsteater är att ge dig själv chansen att utveckla komikern i dig och att lära dig konsten att vara här och nu – även på scen. Det är en tillåtande plats där du får experimentera och se hur publiken reagerar på olika upptåg.
”Jaha, tyckte publiken att det blev spännande bara genom att jag vågade vara tyst ibland?” kommer att bli en av insikterna.
Impro händer här och nu. Det finns inget manus, ingen vet vad som kommer att hända. Det är just det nuet som är så viktigt att ta vara på. Det är det som får tiden att stanna och publiken att andas i samma takt som du själv. Kan du skapa något åt det hållet i den ofta mindre sexiga föreläsningssalen, har du kommit långt.
För är det inte just när publiken kan räkna ut med lilltån vad som kommer att hända som det blir tråkigt?
Jag sjöng i en gospelkör i min ungdom. Körledaren, Lasse Axelsson – en gospelprofil i Stockholm – hade sitt eget sätt att leda kören. En av hans principer var att aldrig dela ut text eller noter på papper till körsångarna.
Med papper tappar körsångarna närvaron, menade han, och den hamnar någon annanstans än där den ska vara – hos publiken. Att bryta dessa mönster var hans sätt att skapa, härja fritt och jonglera med sitt nu, som han utan att be om ursäkt tog makten över.
Varken publiken, kören eller ens Lasse själv visste vad som skulle hända. Sångarna var utelämnade till hans kropp, mimik och röst för att komma ihåg texten. Kören tvingades att vara närvarande med alla sinnen för att kunna sjunga låtarna.
Jag har sett det så många gånger. Närvaron smittar av sig till publiken. Man ser det i ögonen. Resultatet blir raka motsatsen till tråkigt.
Man skulle kunna likna en sångare som är bunden till noter och text vid en föreläsare som är bunden till sin PowerPoint. Så mycket energi och närvaro går förlorad och riktas någon helt annanstans.
Så gör slut med din PowerPoint, anmäl dig till en improkurs och lär dig att vara här och nu – också med din publik.
