Etikett: logonom

Friskvård för din röst

david2 # # # # # # # # # # # # # # # #

Många av mina yngre elever, i gymnasieåldern, är ofta trötta i början av sin sånglektion. I de flesta fallen har de haft en tuff skoldag och sedan en bit att förflytta sig till kulturskolan.

Vi börjar med några övningar för att få igång flöde, hållning och energi; komma igång med stödet och hitta balansen i luftintag kontra utandning.

Att jämföra hur eleverna ser ut när de kommer och hur de ser ut efter passet, är en enda stor fet bekräftelse på att röstarbetet frigör ett härligt gäng endorfiner, oxytocin, adrenalin, dopamin, och serotonin – i oss.

Även i mig själv, de dagar jag känner motstånd att gå till jobbet, är den bästa kuren att bara sätta igång, ge sig hän och börja låta. Det verkar likt en form av livselixir.

Att jobba med rösten är friskvård i dess högsta form. Och därmed avdragsgillt. Glöm inte det.

/DS

Kategorier: OkategoriseradeKommentera

Tics handlar också om rösten

david2 # # # # # # # # # # # # # # # # # #

Vad är tics? Jo. Det är ofrivilliga, plötsliga och ofta snabba rörelser som kommer igen och igen och igen.

På de skådespelarutbildningar jag studerat jobbade vi ofta med tics. Dels ta bort, eller bli medvetna om våra egna, så att man får ett rent utgångsläge till att börja skapa sin karaktär. Men också med att lägga till tics – det gav liv till gestaltandet.

Ofta handlade detta om rörelser, som till exempel att vid upprepade tillfällen rätta till luggen eller klia sig i skägget eller något liknande.

Men tics i samband med rösten är minst lika vanligt. Återkommande läten och ord som till exempel ”öh” ”mm” ”liksom” ”just det” ”ä det va?”  hör man inte sällan folk upprepa i olika situationer.

Det sistnämnda (ä det va?) använde sig en docent av under min musikhögskoletid som en ständigt återkommande ingrediens i hans föreläsningar.

Tics är kopplat till personlighet och behöver inte vara alls vara fel, men problemet blev till slut att jag tappade fokus på mycket av innehållet, och började istället räkna hur många gånger han sa ”ä det va?”, under ett och samma föredrag. Då har det gått överstyr och själ fokus från det man vill nå ut med.

Med andra ord: Omedvetna och ofta förekommande tics blir ett problem.

Men vad beror ticsen på då? Många faktorer spelar in, men framförallt kan det fungera som ett litet skydd, mot att visa upp hela sig själv, en liten ursäkt för att ”här står jag och kräver er uppmärksamhet”.

Många är också rädda för pausen och kör över den med någon typ av läte, till exempel ”öh”. Men pausen i ett framförande är något som ska tas om hand och välkomnas. Den bidrar till spänning och får våra åhörare att lyssna på oss i framförandet, därför är det synd att den censureras.

Om man blir medveten om sina tics, såväl med rösten som med rörelser, blir det mycket lättare att ta kontroll över dem.

David Sennerstrand

Kategorier: OkategoriseradeKommentera

Röstkvalitet står för 38%

david2 # # # # # # # # # # # # # # # # # # #

Enligt professor Albert Mehrabian’s kommunikationsmodell finns tre huvudsakliga typer av mänsklig kommunikation vid personliga möten: kroppspråk, röstkvalitet och ord. Mehrabian menar att dessa kommunikationsmedel dikterar i vilket ljus vi tolkar det som kommuniceras:

  • till 55% av kroppsspråk – ställning, gester och ögonkontakt
  • till 38% av röstkvalitet
  • till 7% av innehållet eller orden som används

Hans spännande studie hittar du här.

 

Kategorier: OkategoriseradeKommentera

Det här med att låta gay!

david2 # # # # # # # # # # # # # # # #

Kanske är det en smula tabu att prata om.

Men om man ställer frågan: Hur talar en homosexuell man?

Får nog de flesta en schablonmässig bild, som stämmer ganska väl överens med varandra.

Utan att gå in på frågan (även om den är intressant) varför det är vanligt att homosexuella män pratar på ett speciellt sätt, kan man istället fråga sig vad är det de gör som får dem att låta på ett speciellt sätt.

Låånga vookaaleer och uppåtstigande tonfall. Lägg till en relativt ljus röstklang – så är vi bra nära en schablon av en homosexuell mans röst och sätt att prata.

Vill vara tydlig med att jag inte lägger nån negativ värdering i detta. Däremot tycker jag det ofta låter ganska ödmjukt och sympatiskt.

Finns ett intressant program om detta med att ”låta gay” på UR.SE.

Journalisten David Thorpe konfronterar sin rädsla över att låta ”homo”. Med humor och allvar utforskar han det språkliga, kulturella och historiska ursprunget till stereotypen av gay-rösten. I möte med vänner, familj och kändisar förstår han att många, oavsett sexualitet, önskar sig en annan röst. David tar sin önskan på allvar och börjar hos en röstcoach för att lära sig att styra sitt sätt att prata. 

Han får i uppgift av en logonom att korta sina vokaler. Himla intressant.

Här har du en direktlänk: Det här med att låta gay.

David Sennerstrand

Kategorier: OkategoriseradeKommentera

De slipar på retoriken – men glömmer tekniken #retorik

david2 # # # # # # # # # # # # # # # # # #

Sitter just nu och tittar på Agenda. Det är partiledardebatt. Stefan Löfven i ena ringhörnan och Anna Kinberg Batra i den andra. Har svårt att koncentrera mig på debattinnehållet på grund av knarret i deras röster. Speciellt den sistnämndas. En yrkesskada, javisst – men tänk hur mycket mer övertygande det skulle låta med en bättre talteknik.

Politiker och många andra yrkesgrupper slipar ofta på retoriken – men glömmer tekniken.

Om man låter trött, sliten och lite småsjuk så kommer åhörarna (tittarna i det här fallet) få ett intryck därefter.

Och knarrandet är det vanligaste problemet. Man hör det dagligen. Lite är okej, men för mycket kan få det att börja klia hjärnan så att man helt eller delvis tappar fokus från huvudbudskapet.

Tyvärr känns det som medvetenheten om hur stor betydelse röstkvalitén har i det man försöker kommunicera är väldigt låg.

Dags att börja ändra på det. En härlig utmaning.

David Sennerstrand

Kategorier: OkategoriseradeKommentera

Allt börjar med attityden

david2 # # # # # # # # # # # # # #

Har varit inne på det här förr, men kommer skriva om det igen och igen och igen. För att det är så himla viktigt. Att våga och vilja vara där, att ta plats – är en utgångspunkt som är viktigt för att sen börja jobba med teknik.

Mina elever har, i de värsta fall, stått krökta över notstället och kollat ner på texten i mobilen. Oftast av den anledningen att de inte hunnit lära sig texten by heart som jag alltid rekommenderar. Att kunna en låt utantill är god bit på väg till en bättre attityd till både röst, kropp och uttryck.

Men nu ser verkligen inte ut så. Eleverna kan inte alltid texten utantill (nästan aldrig).

Därför har jag kommit på att det smidigaste sättet (tror jag), för att räta ut dem och sjunga med riktning  är att streama upp texten via paddan (eller annat verktyg) på en extern skärm.

Skärmen placeras långt bort från elevens position, och texten förstoras enkelt tillräckligt mycket för att eleven enkelt ska kunna se den på håll.

Riktningen i rösten förbättras och såklart även hållningen.

Borta är också frustration över glömda texter och spring till kopieringsmaskinen. Inget kul.

Inför denna termin har jag fått en större skärm i form av en 32″ tv. Tidigare har jag använt en rätt liten dataskärm. Inte ultimat.

Nya tv:n är iallafall tänkt ska göra underverk med mina elevers attityd.

David Sennerstrand

Kategorier: OkategoriseradeKommentera

Knutor på stämbanden – vad är det och varför får man det? #stämbandsknutor

david2 # # # # # # # # # # # # # # #

Visst har nästan alla hört talas om att knutor på stämbanden är något man kan råka ut för? och att det inte är ett dugg kul och man kan behöva vara tyst väldigt länge. I värsta fall kan man till och med behöva operera bort dem.

Men vad är egentligen dessa knutor för något? Och varför uppstår de?

För att svara på första frågan, tänk blåsor (inte knutor:) på händerna och föreställ dig att dessa inkräktar på dina stackars stämband, så kommer du hyfsat nära en verklighetsförankrad uppfattning. Kanske övergår blåsorna till valkar och då blir problemet förstås mycket större och vill det sig illa måste man operera bort dem.

Vanligast är att knutorna uppstår bland människor som jobbar med röstkrävande yrken som till exempel: lärare, förskolepersonal, politiker, sångare och telefonister som helt enkelt har brister i rösttekniken. En vanlig situation är att miljön man försöker göra sig hörd i är bullrig, eller så är plasten där man försöker få folk att höra vad man säger stor och åhörarna många. Då är det vanligt att personen ifråga försöker kompensera det med att prata i ett högt röstläge, för att nå ut bättre och höja volymen, och då spänns rösten och de otäcka små blåsorna börjar att ta form.

Har du fått stämbandsknutor bör du förslagsvis uppsöka en logoped där du kan få röstterapi och tips på röstövningar du kan använda för att bli kvitt dina problem. Röstterapi hjälper tack och lov i de flesta fall.

Men bäst är förstås om du i förebyggande syfte utrustar dig med en effektiv och enkel röstteknik. Med andra ord, ingen tid att spilla, dags att börja slipa pipan.

David Sennerstrand

Kategorier: OkategoriseradeKommentera

Få tar med sig sångtekniken till talrösten – rätt dumt

david2 # # # # # # # # #

Nytt år.

Och jag fortsätter inspirerat att blogga om att jobba med tal och sång som en enda härlig helhet.

Inte skilja dem åt, som tyvärr är så vanligt. Många kan sjunga, med bra teknik och kontrollerat magstöd – men få tar med sig det de kan till talet. Värdefull kunskap som går förlorad – helt i onödan.

Om man skulle, på köpet, få de fördelar som en skaplig röstteknik innebär i oräkneliga situationer genom sången, skulle inte fler börja sjunga då?

Idag blir vi fullkomligt överösta av forskningen kring hur musik och sång på ett väldigt positivt påverkar vår hälsa. Ungefär som man tränar på gymet borde man gå och sjunga eller ”låta”, bland annat för sitt välbefinnandes skull. Därmed skulle folk också få en gyllene möjlighet att förbättra sina talröster.

En bra talröst ger energi till en själv och sin omgivning. En illa skött röst kan i värsta fall få det att klia i skallen på folk (Henrik Larsson), och så vill man ju inte ha det.

Hur ska man då ta med sig tekniken från sången till talet och få ihop det?

Genom att medvetandegöra talet i processen och utgå från det även i sångträningen. Värva sång och tal. Sjung frasen, tala den, sjung, tala, tala, sjung. Upptäck de små skillnaderna och bibehåll dem små. Genom att avvända sin rop-röst på ett avspänt sätt kan vi på ett enkelt sätt och ta stora kliv mot en personlig och sångröst som sprudlar av vilja och energi.

Gott nytt!

David Sennerstrand

 

Kategorier: OkategoriseradeKommentera

Att låta sjuk när man är fullt frisk – lär dig låta frisk när du är sjuk istället #retorik

david2 # # # # # # # # # # # # # #

Vi kommunicerar med vår röst genom känslor, tillstånd och handlingar som till exempel ilska, glädje, surhet, kaxighet, ödmjukhet, bestämdhet, ovisshet, tvekan, säkerhet med mera.

Ibland känner man sig svag och nedstämd och blir kanske ”darrig på rösten”. En annan gång bli man så arg att rösten låter sprucken när adrenalinet rusar i kroppen. Kanske vill du ibland låta en aning sensuell och släpper fram lite luft mellan stämbanden för att få din vilja uppfylld. Vad vet jag?

Men det jag faktiskt vet är att inget av ovannämnda exempel är direkt kopplat till något röstproblem.

Om man som röstcoach börjar värdera mänskliga läten kopplat till känslor och kommunikation som rösttekniskt rätt eller fel (som vissa gör) – blir det lätt lite galet. Och har man en dröm och intention om att alla skulle gå runt och tala med perfekt täta stämbandsslutningar (vanligt hos operadivor) hela tiden, skulle ju världen bli en ganska läbbig plats.

Problemet dyker däremot upp om din röst saknar bärighet, dominerar din personlighet på ett oönskat sätt, hämmar din förmåga att uppnå vad du vill när du kommunicerar eller inte räcker till i till exempel din yrkesroll.

Om man lyssnar på folk i sin omgivning inser man att många nog inte låter som de vill låta och har stora problem med en sliten och sargad röst. Många låter som rösten kan göra när man är sjuk, fast de i själva verket är fullt friska.

Min kontenta i detta inlägg är att fler är i behov av röstträning än man kan tro.

Att få igång magstödet en aning, hämta rösten nerifrån och låta friskare, starkare och bättre är så mycket värt, då rösten faktiskt är något vi använder så gott som varje dag.

Använder man magstödet och lär sig kontrollera det, kan man faktiskt även låta frisk då man är sjuk, vilket kan vara högst användbart i många situationer.

David Sennerstrand

Kategorier: OkategoriseradeKommentera

Hur ska man andas då? #djupandning

david2 # # # # # # # # # # #

”Med magen typ elle? Inte med bröstet va?”

Precis, det kan man iallafall utgå ifrån – även om det finns situationer för en sångare där en högre andning är att föredra. Men det är ett annat inlägg, så låt oss fokusera på en schysst grundandning.

Många sångpedagoger förespråkar ett så stort luftintag som möjligt. Det är i de flesta fall en ganska dålig idé och heller ingen höjdare för talrösten.

Varför då?

Tar man in massor av luft kan man få problem att hålla emot trycket när luften vill ut. Det krävs med andra ord oerhört mycket stöd för att hantera en så stor luftmängd. Det blir jobbigt helt i onödan. Strävar man efter ett mer balanserat luftintag som står i proportion till frasen man vill tala eller sjunga, har man mycket att vinna. Då kan man lättare hushålla med luften utan att behöva jobba ihjäl sig.

Sammanfattningsvis, ta in generöst med luft, men hitta balansen mellan för mycket och för litet. Vad känns bäst?

Hur gör man då?

En övning som brukar funka för att träna på en djupare andning:

Psch…
 
”Blås ut på /Psch…/ (som om luften pyser ut ur ett däck och ta tag ordentligt i /P/:et). Drar sig magen sakta inåt under utblåsen? Det är så det ska va!
När du behöver ta in luft så håll andan nån sekund, öppna munnen och TILLÅT luften att komma ner djupt i lungorna så att magen expanderar utåt. Om man släpper ut magen genom att spänna av den efter utblås brukar pusselbitarna hamna på plats.
Byt ut /Psch/ mot att räkna (variera hur långt du räknar 1-å-2-å-3…) eller mot /Mamamamammama…/ och /Papapapapapapa…/ (under utandningslängd som känns bra) och försök hitta djupandningen även här. Få det ”att funka” även när du läser en text eller övar på ett framförande. Växla mellan Psch-ljud och en textfras. Håll handen på magen och känn att den rör sig på samma sätt vid tal som vid Pschh.
Tänk på att inte ta in överdrivet med luft. Det ska kännas naturligt!”

Att använda sig av formuleringar som ”så mycket luft som kroppen vill ha” kan vara otydligt och subjektivt, men det är ändå ett försök till en beskrivning som kan vara till hjälp.

När jag gör en sångövning där eleven har svårt att få luften att räcka till brukar jag låta eleven tala övningen men med samma rytm som vid sång. Då räcker luften oftast mycket längre. Vid tal kan de flesta hushålla bättre med luften än vid sång. Sen kan eleven gå tillbaka till sången och ta med sig det positiva från talet, med mer kontroll på luftströmmen som resultat.

Det exemplet talar sitt tydliga språk och får därmed avsluta dagens inlägg.

Finns mycket att säga om andning, så återkommer såklart till detta.

David Sennerstrand

Kategorier: OkategoriseradeKommentera