Många av mina yngre elever bor i lägenhet. Det kan ofta innebära att de är hämmade att öva inne på sina rum. Grannar kan ju höra. Och har man ett syskon som huserar i rummet bredvid och som skadegladerligen ropar pikar genom väggen, så hjälper det ju inte ens om man bor i villa.
Inte så svårt då att förstå att personen i fråga kan bli något hämmad i övningen. Självklart handlar detta även om vuxna elever som kanske inte vill att granne, sambo eller vem det nu må vara, sitter och tjuvlyssnar någonstans där lyhördheten är som störst.
Men att öva kan man egentligen göra hela tiden, och många övningar funkar faktiskt utan att någon riktigt lägger märke till dem.
Här följer två exempel.
Andning. Att andas djupt, medvetandegöra hur magen rören sig utåt vid inandning och inåt vid alla slags ljud eller utandning – kan man sysselsätta sig med en hel del i alla möjliga typer av sammanhang.
Har man till exempel barn som ska nattas, och känner sig lite trött på att läsa Lasse Majas detektivbyrå för tionde kvällen i rad, ta då tillfället i akt att öva på en bättre andning. Förmodligen ligger du ner vilket gör att du hittar djupandningen relativt enkelt. Du kommer känna skillnad i rösten när du läser efter ett tag om du låter luften gå ner i djupt, bland annat genom att du inte kommer behöva anstränga dig så mycket för volymen och att den bottnar.
Glissandon. Genom att glida och fila på skarven, på ett ng-ljud, i små intervall över själva skarvpartiet (eller genom hela registret) så att man utsätter det hela tiden, kan man göra väldigt diskret. Till exempel när man väntar på bussen eller tar en promenad. Få kommer att märka nåt. Efter lite tålamod har man tränat sig att växla mellan talröstläge och fallset helt obehindrat.
Smyg in röstträningen i vardagen, dagligen, och du har snart gjort stora framsteg utan att du inte riktigt kan förklara hur det egentligen gick till.
David Sennerstrand
