Till exempel yrkesgrupperna poliser, lärare eller förskolelärare är i många situationer hjälpta av att kunna skapa pondus och auktoritet.
Detta är såklart svårt med en gäll, pipig och spänd röst. Det är lätt att tro att man har den röst man har och att den inte går att förändra.
Inget kan vara mer fel.
Att lära sig tala med botten, volym och auktoritet blir för många ett kraftfullt och ovärderligt verktyg. Och den där trygga, stadiga och förtroendeingivande rösten finns faktiskt tillgänglig hos de allra flesta.
Skådespelare får ofta en stor dos röstträning på skådespelarutbildningar som de sen har nytta av hela livet, även om det nu inte skulle vara just inom skådespelaryrket de väljer att verka.
En kunskap som skulle vara väl motiverad i så många yrkesgrupper, och inte minst i näringslivet där kommunikativa förmågor är av största vikt.
Det är viktigt vad man säger, ingen tvekan om det. Men hur man säger det har så mycket större betydelse för hur åhöraren uppfattar innehållet än du kan ana.
Personlig utveckling är i allra högsta grad att jobba med sin röst. Min förhoppning är att öka medvetenhetsgraden kring detta.
Eller tungvrickare på svenska. Ett utmärkt tillvägagångssätt för att öva upp artikulation, smidighet i tunga och läppar etc.
Sju sjösjuka sjömän sköttes
Av sju sjösjuka sjuksköterskor
På det sjunkande skeppet Shanghai
Sj-ljudet (eller sch) är dessutom en räkmacka till att få bra aktivitet i bukmuskulaturen. Glöm inte att använda djupandning, förslagsvis vid radbyte, så att magen rör sig utåt vid luftintag. Prata som om du hade ett gäng åhörare framför dig så att du ”riktar ut” rösten.
En hit för lite läppgympa!
Peter piper the pickled pepper picker
picked a pack of pickled peppers
If Peter piper the pickled pepper picker
Picked a pack of pickled peppers
How many pickled peppers
Did Peter piper the pickled pepper picker pick
(Peck och inte pack i originalet, men jag tycker man får mer flow om man säger pack.)
Kolla in min film!
Här är det bra att variera med några Brrrrr (läppfladder) emellan varven, för läppavspänningens skull. Jobba med mjuka, kvicka, smidiga och aktiva (rörliga) läppar. Och igen, glöm inte att andas djupt, utan att för den skulle ta in onödigt mycket luft. Om du gör ett överintag av luft blir det också svårare att hantera all denna luft på balanserat sätt.
Och några kortisar, också med huvudsyfte att utveckla smidighet i läppar:
Per packade pappas packsäck proppfull.
Bagare Bullen bakade bara bruna brända bullar.
Med mitt mått mätt.
Har man möjligen i mannaminne sett på maken?
Postmästaren passade posten punktligt.
Brottslingen blandade bort de bindande bevisen.
Och sen får man inte glömma Betty (också är bra för smidiga läppar).
Betty bought a bit of butter
But the bit of butter Betty bought was bitter
So Betty bought another bit of butter
Och några tungvrickare med betoning på tungan, som också behöver sin beskärda del av träning och gymnastik för en bättre artikulation.
Göken jublade glad i den ljusa och ljuvligt ljumma juninatten.
I trakten kvittrade tättingarna, (sångfågel), titt och tätt.
Den godmodiga gumman gav den glade gossen en gul gullhöna.
Det dundrade dovt i dalen under åskdundret.
Vid S-ljud är det viktigt att inte placera tungan mellan tänderna så att man hör tendenser till läspande och för att vi vill att S:en ska bli skarpa och tydliga. Vissa lägger tungan bakom över tandraden och andra bakom den undre när de gör sina s-ljud. Inget är mer rätt eller fel än det andra. Bra ändå att vara medveten om att om du naturligt sätter S:en bakom över tandraden blir de skarpare och tydligare, men riskerar att bli svåra att ”runda till” för en eventuell ljudtekniker i ett sammanhang där ljudteknik krävs.
S som placeras bakom nedre tandraden blir naturligt ”tjockare” och mjukare, och kanske skönare att lyssna till, men ger inte riktigt samma skärpa och tydlighet till texten.
Man kan ju alltid satsa på att lära sig behärska båda placeringar. Här följer några övningar med fokus på S:
Sedan senaste sommaren har han slipat 666 slöa saxar.
Med svällande storsegel sökte sig seglarna mot sydost.
Svanen simmade stilla i solen och sökte sina små.
Sex laxar i sex laxaskar.
Jag kommer att fylla på det här inlägget med andra bra tungvrickare efter hand. Så håll ögonen öppna!
Hur låter det om man i en situation, där det är av största vikt att göra ett gott intryck, tvingas använda en röst som låter sliten, knappt hörs eller knarrar?
Hur upplevs samma typ av knarr förstärkt av en mick? Värre än du kan ana och då spelar retorikkurser, de rätta kläderna och ett superintressant innehåll mindre roll.
Men den positiva nyheten är att man, ofta relativt enkelt, kan förebygga eller göra sig kvitt sina problem och börja tala sundare. Att känna att man kontrollerar sin röst bidrar till en stark självkänsla och är av enorm betydelse i sammanhang där konkurrenskraftig kommunikation är av största relevans.
Snacka Sunt jobbar med att genom föreläsningar och work shops sprida kunskap om friskvård för rösten.
Röstfriskvård handlar både om att förebygga röstproblem och om att förbättra sin röstkvalité.
Några kommentarer, jag snappat upp, från de som deltog i workshopen på Semantix i Uppsala häromveckan:
Det var väldigt bra och jag har fått mycket positiva kommentarer från mina medarbetare.
Underhållande och viktigt!
När jag hörde att vi skulle få 3 timmars röstcoaching tänkte jag att det kanske skulle bli lite segt, men det var det sista det var. Lärorikt och superkul på en och samma gång!
Ska börja öva på glissandon under min cykeltur till jobbet nu!
Första gången mina kollegor hört mig sjunga, hoppas att de blev imponerade.
Att jag så enkelt, med hjälp av stödet, kunde få till en sån kraft i rösten var häftigt!
Kanon att få lära sig enkla övningar för att förebygga röstproblem, behövs verkligen i vårt yrke då vi snackar i telefon ungefär 4 timmar per dag.
Blir så klart glad och stolt. Och kan säga att det var ett rent nöje att föreläsa och hålla röstworkshop för Semantix!
Jag är inte bara röstcoach utan cyklist också. Det är så jag tar mig runt. Sommar som vinterhalvår. Årets alla dagar. Man får motion, tar sig fram snabbt, det är billigt och framförallt väldigt roligt.
Kan man hitta nån koppling mellan cykling och röstteknik? Det finns väl ingen, förutom att cyklingen bidrar till att man håller sig i form, och att vara i form är också bra för rösten.
Men sedan här om dan har jag upptäckt ett nytt samband mellan röstcoaching och cykling.
I min undervisning använder jag ofta gummiband. Eleven får dra i gummibandet, sjunga eller tala en fras, och samtidigt hitta rörelse i magtrakterna. När eleven drar brukar även magen ”hänga med” i rörelsen. Det finns nämligen många likheter mellan hur man vill att diafragman ska jobba och utdragandet av ett elastiskt band. Musklerna ska jobba segt och följsamt, inte statiskt.
Och nu till cyklingen. Här om dan skulle jag laga en punktering. Hålet var för stort för att lappa så slangen behövdes bytas ut. När jag fått bort den så provade jag att dra i den. Slangen visade sig ha perfekt elasticitet för ändamålet att jobba med stödet.
Under hela måndagen uppnåddes fina resultat, med mina elever, hjälpta av cykelslangen. Och därmed var den magiska cykelslangsmetoden uppfunnen.
Många av mina yngre elever, i gymnasieåldern, är ofta trötta i början av sin sånglektion. I de flesta fallen har de haft en tuff skoldag och sedan en bit att förflytta sig till kulturskolan.
Vi börjar med några övningar för att få igång flöde, hållning och energi; komma igång med stödet och hitta balansen i luftintag kontra utandning.
Att jämföra hur eleverna ser ut när de kommer och hur de ser ut efter passet, är en enda stor fet bekräftelse på att röstarbetet frigör ett härligt gäng endorfiner, oxytocin, adrenalin, dopamin, och serotonin – i oss.
Även i mig själv, de dagar jag känner motstånd att gå till jobbet, är den bästa kuren att bara sätta igång, ge sig hän och börja låta. Det verkar likt en form av livselixir.
Att jobba med rösten är friskvård i dess högsta form. Och därmed avdragsgillt. Glöm inte det.
Vad är tics? Jo. Det är ofrivilliga, plötsliga och ofta snabba rörelser som kommer igen och igen och igen.
På de skådespelarutbildningar jag studerat jobbade vi ofta med tics. Dels ta bort, eller bli medvetna om våra egna, så att man får ett rent utgångsläge till att börja skapa sin karaktär. Men också med att lägga till tics – det gav liv till gestaltandet.
Ofta handlade detta om rörelser, som till exempel att vid upprepade tillfällen rätta till luggen eller klia sig i skägget eller något liknande.
Men tics i samband med rösten är minst lika vanligt. Återkommande läten och ord som till exempel ”öh” ”mm” ”liksom” ”just det” ”ä det va?” hör man inte sällan folk upprepa i olika situationer.
Det sistnämnda (ä det va?) använde sig en docent av under min musikhögskoletid som en ständigt återkommande ingrediens i hans föreläsningar.
Tics är kopplat till personlighet och behöver inte vara alls vara fel, men problemet blev till slut att jag tappade fokus på mycket av innehållet, och började istället räkna hur många gånger han sa ”ä det va?”, under ett och samma föredrag. Då har det gått överstyr och själ fokus från det man vill nå ut med.
Med andra ord: Omedvetna och ofta förekommande tics blir ett problem.
Men vad beror ticsen på då? Många faktorer spelar in, men framförallt kan det fungera som ett litet skydd, mot att visa upp hela sig själv, en liten ursäkt för att ”här står jag och kräver er uppmärksamhet”.
Många är också rädda för pausen och kör över den med någon typ av läte, till exempel ”öh”. Men pausen i ett framförande är något som ska tas om hand och välkomnas. Den bidrar till spänning och får våra åhörare att lyssna på oss i framförandet, därför är det synd att den censureras.
Om man blir medveten om sina tics, såväl med rösten som med rörelser, blir det mycket lättare att ta kontroll över dem.
Enligt professor Albert Mehrabian’s kommunikationsmodell finns tre huvudsakliga typer av mänsklig kommunikation vid personliga möten: kroppspråk, röstkvalitet och ord. Mehrabian menar att dessa kommunikationsmedel dikterar i vilket ljus vi tolkar det som kommuniceras:
till 55% av kroppsspråk – ställning, gester och ögonkontakt
Men om man ställer frågan: Hur talar en homosexuell man?
Får nog de flesta en schablonmässig bild, som stämmer ganska väl överens med varandra.
Utan att gå in på frågan (även om den är intressant) varför det är vanligt att homosexuella män pratar på ett speciellt sätt, kan man istället fråga sig vad är det de gör som får dem att låta på ett speciellt sätt.
Låånga vookaaleer och uppåtstigande tonfall. Lägg till en relativt ljus röstklang – så är vi bra nära en schablon av en homosexuell mans röst och sätt att prata.
Vill vara tydlig med att jag inte lägger nån negativ värdering i detta. Däremot tycker jag det ofta låter ganska ödmjukt och sympatiskt.
Finns ett intressant program om detta med att ”låta gay” på UR.SE.
Journalisten David Thorpe konfronterar sin rädsla över att låta ”homo”. Med humor och allvar utforskar han det språkliga, kulturella och historiska ursprunget till stereotypen av gay-rösten. I möte med vänner, familj och kändisar förstår han att många, oavsett sexualitet, önskar sig en annan röst. David tar sin önskan på allvar och börjar hos en röstcoach för att lära sig att styra sitt sätt att prata.
Han får i uppgift av en logonom att korta sina vokaler. Himla intressant.
