Det har trillat in några omdömen från utvärderingen av workshopen i Järfälla för ett par veckor sedan. Himla kul att det är så positiva sådana.
Kul med så positiva omdömen från workshopen i Järfälla!
Etikett: sånglärare
Om presentationsteknik. Entonig och monoton röst. Är det dags att anlita en röstcoach?
Om presentationsteknik. Entonig och monoton röst. Är det dags att anlita en röstcoach?
Förra veckan var jag och jobbade med ett gäng från Järfälla kommuns kundtjänst (servicecenter). De pratar i telefon många timmar varje dag och har därför ett extra stort behov av röstfriskvård och att utveckla rösttekniken.
Röstträning handlar inte bara om att få rösten att hålla för påfrestningar och utveckla sin röstkvalité – utan till exempel också, som i det här fallet, bli bättre på att variera tonläget när man pratar. Det vill säga att använda sina olika växlar i rösten.
Vissa har en vana att parkera i ett monotont entonigt röstläge, inte minst då energinivån är låg och vid trötthet. Det sliter mer på rösten och är nästan alltid mindre trevligt att lyssna till.
Olika former av glissando-övningar är inte dumt för att hitta olika växlar i rösten.
Svenskan är ett sjungande språk och klingar helt enkelt mer trevligt om vi använder både högt, lågt och allt däremellan. Dynamik.
Inte övertygad? Gör ett litet experiment. Prova att säga ordet: Drottningatan.
Gör det en gång till fast långsamt. Notera melodin i ordet. Man kan urskilja 4 toner: Drott-ning-ga-tan – en ton för varje stavelse. Byt ut ordet Drottninggatan till: la-la-la-la och sjung tonerna. Visst handlar det om ganska stora intervall mellan varje ton?
Jämför med engelskans mer entoniga: Queen street. Hur låter det om man säger Drottningatan men med engelskans språkmelodi på samma ord: Queen street?
Inte så jätte roligt? En, av många, bra anledningar att jobba igenom sitt register med hjälp av några effektiva glissandon ett par gånger om dan.
Vet du inte vad ett glissando är? Kanske kommer du ihåg ”Pentagon”.
-Se upp för stupet!
-Vilket st-u-u-u-u-p….
(Obs! ”Lådbil” funkar inte så bra med gliss och kör större intervall än i sketchen)
Glid upp eller ner från en ton till en annan, förslagsvis på /H-å-å/, från högt till lågt och från lågt till högt (Obs! Inget med volym att göra – vi pratar om högt och lågt i ditt register).
Håll dig kvar i själva glissandot så länge du kan. Rör dig sakta upp och ner mellan tonerna. Prova med utgångspunkt från din allra högsta ton till din allra lägsta – och tvärtom.
DS
”Röst-tics” – håll med om att det blir rätt jobbigt att lyssna på efter ett tag!
På de skådespelarutbildningar jag studerat jobbade vi ofta med tics. Dels ta bort, eller bli medvetna om våra egna, så att man får ett rent utgångsläge till att börja skapa sin karaktär. Men i ett senare skede också med att lägga till tics – det gav liv till gestaltandet.
Ofta handlade detta om rörelser, som till exempel att vid upprepade tillfällen rätta till luggen eller klia sig i skägget eller något liknande. Något man hade snappat upp andra göra, inte någon egenhet man själv sysslade med, för att särskilja karaktären från sitt privata jag.
Tics i samband med rösten är minst lika vanligt. Återkommande läten och ord som till exempel ”öh” ”mm” ”liksom” ”just det” ”ä det va?” hör man inte sällan folk upprepa i olika situationer.
Det sistnämnda (ä det va?) använde sig en docent av under min musikhögskoletid som en ständigt återkommande ingrediens i sina föreläsningar.
Tics är kopplat till personlighet och behöver inte alls vara vara fel, men problemet i det här fallet blev till slut att jag tappade fokus på mycket av innehållet, och började istället räkna hur många gånger han sa ”ä det va?”, under ett och samma föredrag.
Då har det gått överstyr och stjäl fokus från det man vill nå ut med. Med andra ord: Omedvetna och ofta förekommande tics blir ett problem.
Men vad beror ticsen på då? Många faktorer spelar in, men framförallt kan det fungera som ett litet skydd, mot att visa upp hela sig själv, en liten ursäkt för att ”här står jag och kräver er uppmärksamhet”.
Många är också rädda för pausen och kör över den med någon typ av läte, till exempel ”öh”. Men pausen i ett framförande är något som ska tas om hand och välkomnas. Den bidrar till spänning och får våra åhörare att lyssna på oss i framförandet, därför är det synd om den censureras.
Om man blir medveten om sina tics, såväl med rösten som med rörelser, blir det mycket lättare att ta kontroll över dem.
För att förstå min poäng, kolla in den här filmen.
Hur många ”öh” kan du höra mig göra när jag berättar kort om min uppväxtort Vetlanda?
Vad tyckte Semantix?
Några kommentarer, jag snappat upp, från de som deltog i workshopen på Semantix i Uppsala häromveckan:
Det var väldigt bra och jag har fått mycket positiva kommentarer från mina medarbetare.
Underhållande och viktigt!
När jag hörde att vi skulle få 3 timmars röstcoaching tänkte jag att det kanske skulle bli lite segt, men det var det sista det var. Lärorikt och superkul på en och samma gång!
Ska börja öva på glissandon under min cykeltur till jobbet nu!
Första gången mina kollegor hört mig sjunga, hoppas att de blev imponerade.
Att jag så enkelt, med hjälp av stödet, kunde få till en sån kraft i rösten var häftigt!
Kanon att få lära sig enkla övningar för att förebygga röstproblem, behövs verkligen i vårt yrke då vi snackar i telefon ungefär 4 timmar per dag.
Blir så klart glad och stolt. Och kan säga att det var ett rent nöje att föreläsa och hålla röstworkshop för Semantix!
David Sennerstrand